Vresa
Igår var det gynekologen. Jag går dit regelbundet för att ta cellprov på livmoderhalsen. Jag har opererats två gånger för cellförändringar. Första gången var det nära cancer. Hade jag inte gjort ett cellprov hade jag fått cancer. Jag minns att gynekologen försökte få tag på mig galet mycket och jag är tacksam att han inte gav sig. Det blev ganska snabbt operation. Man sövs för den operationen och det är bra. Det är skoj att sövas för det går fort. Jag vet inte hur alla är fast jag somnar utan att känna det. Vissa kanske känner att de sakta sövs. Jag gör det inte. Det som är en aning kämpigt när man har gjort operationen är att man blöder hysteriskt. Jag minns att jag hade en blöja på mig och det var nästan inte nog skydd för blodet rinner mycket. Andra gången var det inte den cancerrisk som den första hade varit. Det är ganska talande att sedan jag inte har haft någon pojkvän har jag inte haft några förändringar. Det smittar när man är intim med någon och det är dumt. Det vanligaste är att det sägs att som tjej ska man skydda sig mot de könssjukdomar som båda tjejer och killar kan få. Det är det fast det talas nästan aldrig om livmodercancern.
Att vara hos gynekologen tycker inte jag är pinsamt. Jag vet att många tycker det. Det är inte skoj att ligga och vresa med benen fast jag drar mig inte för det. Jag tänker att alla ser olika ut och gynekologer har sett nästan allt. Jag har en bra doktor som är neutral och snabb. Hans sköterska är med ibland och då pratar vi om annat. Det är ganska skoj att jag ligger och blottar mina privata delar och det vi pratar om är alldagliga saker.