Kajsa och jag springer ofta. Det är hon som gör att jag har bra kondis eftersom hon får med mig. Det är en massa gånger jag inte orkar springa fast jag vet att hon tycker det är skoj och det får ut mig. Ni som orkar och har en vovve som tycker om det spring på. Det är mycket mer roligt än att springa själv. Jag har alltid motionerat fast har jag mått sämre än vanligt har jag inte orkat. Jag mår väldigt dåligt när jag inte motionerar och det gör inte nedstämdheten mindre. När jag springer känner jag att ilskan jag brukar känna blir mindre ju längre på springturen jag kommer. Kajsa galopperar när vi är ute för att hon är lycklig. Hon tar pinnar och slänger upp dem i luften.
En hund ska inte vara för ung när man börjar göra ansträngande saker. Kajsa var 1,5 år när jag började springa lite smått med henne. Vi tog det lugnt och både gick och sprang små sträckor. Hundar förstår snabbt hur det går till. När man börjar kan hunden hoppa på en och inte veta varför den ska gå snabbt och inte få lukta på allt. Det tar lite tid och när man har fått in hunden i springtänket tycker den det är väldigt skoj. Kajsa blir lycklig när vi ska ut. Hon kan hoppa lite i början för att visa att vi har det skoj.
På det andra fotot äter hon godis. Det ser ut som hon skäller.
