Glöm
Jag tog för längesedan upp en kille jag blev tillsammans med i en grupp jag hade. Jag brukar inte ångra någon kille fast honom ångrar jag. Jag mår nästan dåligt bara genom att tänka på honom. Att jag kunde sänka mig till den låga nivån som han var. Jag vet att jag inte mådde bra och behövde bli omtyckt, trots det är det obegripligt. Det är svårt att inse att någon kan vara som han. Det var psykisk misshandel i stor skala. Jag kan nästan inte andas bara jag tänker på det. Att jag stod ut att ens vara i samma rum som honom.
Jag hade aldrig beblandat mig med honom nu. Han tyckte om att ta ut saker på andra för att han var feg och misslyckad. Han var mesig när andra var med och sa inte mycket. Var det vi tjatade han om hur oemotståndlig han var och försökte få det att verka som att jag skulle vara tacksam för att jag fick ha honom. Att försöka vara fysisk med honom får mig nästan att rysa nu för att det var smärtsamt och olidligt. Det gick ut på att han skulle njuta och jag brukade blöda efteråt. Det var det vi gjorde, han skulle ha det bra.