Orka
Jag mår dåligt nu. Jag har det tvånget som gör att jag inte kan göra som jag känner för. Jag hade en medicin jag behövde börja en ny förpackning på och det gjorde tvånget att jag inte fick. Jag fick ta halva mängden jag skulle och det märktes. Det tar lång tid innan det märks att en medicin tar och det tar inte någon tid innan man blir sämre om man drar ner på den. Jag kommer inte bli någorlunda bra på ett långt tag. Det var inte länge jag tog den mindre styrkan och trots det kommer det att kännas länge. Psyket påverkar jämt kroppen. Med detta är jag ledsen, har ångest, orkar inte och är slö. Jag skulle vilja vara utan mediciner trots att jag vet att det inte är möjligt. Att inte ta mediciner när de finns funkar inte om man har psykiska sjukdomar. Jag mår inte bra trots mediciner även om det ger ett skydd mot den djupa depressionen. Jag vet inte om det finns något som gör att man känner sig frisk.
Jag är mer än less på att må dåligt. När jag också inte har det skydd som mediciner ger mår jag sämre. Jag tänker att jag inte vill vara här. Jag orkar inte med det. Jag har gjort vad jag kan för att komma fram. Det hjälper inte något. Att försöka och slås ned ger inte något.