Att hamna mellan stolarna

Jag har en last och det är godis. Jag dricker inte eller något annat och tycker att det är ett snällt nöje. Det är inte bra att äta godis det vet jag fast jag gör det trots det. Något ska man få ha. Jag skulle tycka det vore trist om man inte fick belöna sig med något. Har jag inte något godis är det inte hela världen, fast det är inte skoj. Jag har haft omgångar när jag inte har ätit socker alls och det gick bra. Jag hade acne några år och då åt jag det inte. Inte hjälpte det fast jag kände att det var bättre att inte äta något.

 

Jag kan ibland tänka på Du är vad du äter och hur Skipper blir vansinnigt arg när hon ser vad alla äter. De medverkade får inte äta något sött eller något de brukar äta. Och det hon säger att de får äta är något helt annat än något de har ätit. Att på en gång sluta äta sött och fet mat är inte något som kan ske snabbt. Jag skulle kunna strunta i godis och hade inte mått dåligt för det fast jag ser inte några skäl att göra det. Har jag ätit mat är godis det som syr ihop måltiden. Jag kan tänka att jag borde äta mindre och det skulle jag kunna göra. Att inte ha någon belöning kan inte vara skoj. Att äta nyttigt och inte något annat skulle vara ohållbart för mig. Jag äter ganska bra mat och får i mig det jag behöver och det hade varit en sak om jag åt onyttigt hela tiden. Lite gott ska det vara.